Tre år går fort

Läste lite vad jag skrivit om sista gången jag var aktiv på min blogg.

Inser nu att det är tre år sedan jag tog min hett efterlängtade sjuksköterskeexamen och att det vid månadsskiftet är lika länge sedan jag blev anställd på min nuvarande arbetsplats.

På den tiden har jag hunnit med att jobba på tre olika avdelningar vilket varit både jobbigt och lärorikt.

Nu är jag tillbaka på ruta ett eller hur man ska säga... är tillbaka på den avdelning jag gjorde min praktik inom

psykiatri och även samma avdelning som jag jobbade på sommaren innan jag tog examen.

På det privata planet har det i det stora hela inte hänt så mycket med mig personligen men mina barn har stått för så mycket mer av förändring i stället.

Ett barnbarn till har det hunnit bli, hon blev två i december.

En svärson har drabbats av sjukdom ( som jag inte vill gå in närmare på här), detta har dock lett till en del turbulens kring min ena dotter och på något/olika sätt har detta naturligtvis drabbat hela familjen.

Det senaste året har därför varit känslomässigt omvälvande och tungt. Samtidigt som man inser hur tunn skillnaden är mellan sjukt och friskt.

Nu är det i alla fall ett nytt år med nya förutsättningar och förhoppningsvis blir det ett bra år då vi alla får vara friska och må bra, både fysiskt och psykiskt och att vi också får vara med om lite roliga och positiva saker.

Jag har fått sådan lust att resa men eftersom jag inte varit längre än till Estland och Finland tidigare så känns det lite vanskligt att veta var man skall börja,

Det får gärna vara varmt, men inte olidligt, jag vill gärna se och uppleva hellre än att bara ligga på stranden och steka, det har jag varken ro till eller lust med.

Gran Canaria låter lagom avancerat och lagom varmt för mig att börja med men det känns så "fjuttigt" när alla åker till Thailand och allt vad det heter.

Det är i och för sig inget som kommer att bli av i vår så jag har ju tid på mig att fundera. Behöver ju tid att spara ihop lite pengar också.

long time no see :)

Det var inte i går jag använde den här bloggen och inte i förrgår heller....

Det har gått lång tid av olika orsaker och jag vet väl inte riktigt hur det kommer att bli framöver heller.

Har jobb och jobbar heltid.

Familjen tar sin tid även om den blir mindre.

Datorn och böckerna har tagit överhanden över mitt liv en längre tid...eller rättare sagt har jag låtit dem ta överhanden över mitt liv.

Nu känner jag dock att det är dags för förändringar i det dagliga livet. Lite mer krav på mig själv och framför allt lite mer disciplin och rutiner.

Det låter tråkigt men det är det jag behöver för just nu tycker jag att allt är tråkigt eftersom jag gör samma saker hela tiden.

Framför allt tror jag att jag måste införa vissa förändringar i mitt sociala liv, just nu sträcker det sig mestadels till arbetskamrater, patienter och i viss mån familjen, vilket inte är så bara för allt kräver sitt, men för att det börjar kännas inskränkt och tråkigt det också.

Jag är ju faktiskt ett jag utan alla dessa personer och jag behöver lite mer stimulans på fritiden för att vardagen skall bli uthärdlig.

Snart leg sjuksköterska

Nu är det allt fär länge sedan jag skrev något på min blogg så jag lever verkligen upp till det jag skrev tidigare om att vara en dålig bloggare.

I morgon Fredagen den 18 januari 2008 tar jag efter mycket möda och stort besvär min sjuksköterske examen. Det känns mycket märkligt! En prestation säger många....
Borde vara stolt.......

Visst är det en prestation och visst är jag stolt över mig själv, men eftersom jag är uppväxt med jante-lagen så tror jag inte att jag är något för det. Dessutom känner jag att jag fortfarande har massor att lära och så är det ju lite skrämmande att lämna skolans värld för att ge sig ut i verkligheten. Hädanefter får man ingen handledning eller vägledning inför varje uppgift utan man får själv handleda och vägleda.

Sen är det ju så att jag inte är helt officiellt färdig förrän jag fått ut mitt examensbevis, vilket man måste formellt ansöka om. En massa papper som skall in till skolan, som sedan skall granskas av någon och därefter skickas till mig i form av något dokument.
När det är klart är det dags att ansöka hos Socialstyrelsen om att få en legitimation...ett nytt pappersarbete som tar ytterligare veckor och som dessutom kostar pengar... men det är det såklart värt.

I går hade hela klassen, ca. 60 st studenter, stor gemensam avslutningsfest som var mycket rolig och varade nästan hela natten, idag har har vi fått en del i sistaminuteninformation och sedan bjöd skolan på tårta och kaffe.
I morgon skall vi ha champagnefrukost, bli fotograferade och sedan promenera till kyrkan för en gemensam examenshögtid. Det skall bli trevligt! Men nervöst... vi får lov att gå fram i kyrkan för att ta emot något kuvert med papper i samt en brosch som vi själva köpt. Allt detta har vi själva ordnat med.

Det bästa med allt är att jag redan har ett jobb klart när jag är färdig med skolan.
Har fått ett 1-års vikariat på ett psykiatrisjukhus i grannkomunen!
mycket viktigt för självkänslan. Det skall bli såååå fantastiskt roligt att få jobba och tjäna pengar men framförallt hemskt trevligt att få en tillhörighet.

Förhoppningsvis får jag nu också tid att ta upp några av mina gamla och nya fritidsintressen.
Det ena är handrabete och lappsömnad....kankse kommer om det här på bloggen. Det andra är släktforskning som också är mycket spännande. Mer om det senare.....

Trött efter nattens festande och mätt efter middagen så blir det inte mer den här gången.

Stay Friends

Måste bara göra lite reklam för något som jag tycker är mycket intressant...det är en sida på internet där man kan registrera sig...gratis eller ej bestämmer man själv....där kan man hitta gamla klasskamrater, skolkamrater och annat spännande.
Skall försöka mig på konsten att lägga ut en län också här i kanten så att ni kan hitta dit om ni är intresserade.
Själv tyckte jag det var så roligt att jag blev guldmedlem i höstas.

Jag är en dålig bloggare

Har sett och hört på tv nyligen att en bra blogg skall uppdateras varje dag, jag som sällan uppdaterar min blogg och gör nya inlägg anser att jag därmed är en dålig bloggare.
Tanken med en blogg var dock inte att jag skulle tillbringa timmar varje dag vid datorn för att skriva något vad som hellst i min blogg. Tanken var att det skulle bli någon form av dagbok eller något liknande.

Nu har det väl inte direkt blivit så som tanken var från början heller med den här bloggen...men vad gör det? Det är väl ändå meningen att det skall vara roligt och inte ett måste.

Kan bara konstatera ytterligare en gång att tiden går sanslöst fort. Nu är det redan oktober och mörkret kommer sakta smygande tidigare och tidigare på kvällarna. Dagarna är strålande!
Solen skiner och det är vackra färger, luften är ren och klar och det går lätt att andas.
I fredags var vi till skogen och plockade någr liter trattkantareller. Vilket innebar att vi ätit svamp till middagen två dagar i rad. Först blev det stekt svamp till fisken i lördags och igår blev det svampstuvning till köttfärslimpa, kokt vitkål, potatis och lingonsylt.

Idag har jag börjat en ny kurs på skolan, en valbar kurs (i stället för att skriva uppsats) i psykiatri (som visat sig bli en kurs i klinisk bedömning). Kort introduktion idag och sedan börjar praktiken, skall vara inom öppenpsykiatrin på hemorten. Det skall bli mycket spännande och intressant för det är en verksamhet som jag inte vet något om alls trots att jag har bott på orten i hela mitt liv (åtminstonde i kommunen). När den kursen är slut är det mitten på november. Då går vi direkt in i nästa kurs som är en lång praktik inom geriatrik (vård av gamla). Det är inte den praktik jag ser fram emot mest men den behöver göras och tyvärr är geriatriken undervärderad som vårdgren. De flesta yngre vill helst jobba med akutsjukvård eller inom ambulansen medan min egen håg ligger mer mot psykiatrin. Dock kan jag tänka mig att arbeta inom kommunal verksamhet eftersom jag då kan slippa pendla. Dessutom är det bättre betalt inom psykiatrin.
Nå ja, den som lever får se....jag får se var jag hamnar när jag blir klar. Vill hemskt gäran få en fast tjänst så fort det går och då får man välan ta det som bjuds, sedan kan man alltid söka sig vidare om man inte trivs.

Hälsan är inte den bästa just nu. Psykiskt mår jag bra men kroppen har bestämt sig för att protestera mot ett eller annat jag gjort som jag inte borde. Mina artros-knän har värkt i ett par veckor nu och vill inte bli helt bra, problemet här är att jag inte har några bra antiinflamatoriska tabletter hemma att ta och att jag är inflamerad beöver man inte vara expert för att se. Framförallt är det värken som är jobbig, en knappt skönjbar men ädnå gnolande värk som sitter i hela tiden oavsett vad jag gör. Att bara sitta stilla eller ligga är inte bra alls för då blir det stelt och gör ont. Försöker stå ut men det är inte så lätt. Det jobbigaste är ändå att gå i trappor och det måste jag ju då och då för det är många gånger enda sättet att ta sig till målet.

Appropå att ta sig till målet så måste jag bekänna färg när det gäller en fobi jag har. JAG KAN INTE ÅKA RULLTRAPPOR.....i lördags skulle jag tillsammans med dottern på 17 åka till stadens centrum för att titta på ett mönster (damen vill sy sig en kappa), vid närmare undersökning visade det sig att stadens sybehörsaffär flyttat till en av stadens två gallerior. Det gjorde ju inte så mycket men när det visade sig att jag skulle behöva åka rulltrappa (standens enda nya och mycket moderna) för att ta mig till målet med utflykten blev jag djupt olycklig.
Eftersom jag är bekant med fastigheten sedan tidigare visste jag att det fanns en hiss i entrén. Den rackaren gick en vånign upp till några kontor (fd. försäkringskassan) på övre våningen. Men jag skulle ju en trappa ner. En trappa fanns det där det idag är rulltrappa....men ingen nu.
Så alltså fick dotter gå själv till sybehörsaffären medan mor med tårar av ilska, vanmakt och lite skamsen het fick stanna kvar på en stol i gallerians mitt, skakand i knäna av skräck och besvikelse............
Tänker då på de som av andra skäl än mitt kanske skulle vilja utnyttja stadens nya/nygamla affärer. Hur tar man sig dit med rollator, rullstolar, barnvagnar mm???
Är det inte meningen att personer med handikapp skall kunna handla sybehör, skor och vad annat det fanns där nere? Sitter och grunnar på om jag skall skriva en insändare i lokala pressen........tål att tänka på för det verkar inte som ädla bygherrar har tänkt....eller så har de en hemlig hiss någon annan stans...gissar att affärerna i markplanet måste få upp sina varor någon stans...eller?